Allemansrätten regler

Begränsningar – Allemansrätten regler

Allemansrätten regler – Det finns dock vissa begränsningar i allemansrätten som är viktiga att känna till. Allemansrätten kan i viss mån inskränkas och även utvidgas, genom så kallade föreskrifter som gäller för alla, även för markägare. Föreskrifterna kan se olika ut från område till område, beroende på vad som krävs för att bevara de värden som finns där.

Allemansrätten regler

Allemansrätten regler – Sådana områden kan vara nationalparker, naturreservat, naturminnen, strandskyddsområde, djur- och växtskyddsområde, kulturminne och kulturreservat. Vanligtvis handlar det om miljöbalkens regler för att skydda djurliv eller särskilt värdefull natur.

En vit, stiliserad, sexuddig snöstjärna är symbolen för lagskyddad natur och innebär att här gäller särskilda bestämmelser som delvis kan begränsa allemansrätten. Den kan vara målad på träd eller på små blå skyltar som sitter på träd eller stolpar vid områdets gräns.

Lagskyddad natur

Nationalparker

Nationalpark är det finaste ett naturområde kan bli och det finns idag 28 stycken i Sverige, från Vadvetjåkka i Norr till Stenshuvud i Söder. De första nationalparkerna inrättades i samband med att Sverige fick sin första naturskyddslag 1909. De är vårt naturarv som vi sparar åt oss och kommande generationer, att besöka och bevara och nationalparker ligger alltid på statlig mark
För varje nationalpark finns ett reglemente med föreskrifter om vad som gäller i området. Det kan vara särskilda regler för eldning, komersiell verksamhet, handhavande av husdjur, ridning, tältning, plockning av växter och andra naturprodukter.
Information om vad som gäller finns på anslagstavlor i anslutning till området. Man kan också vända sig till länsstyrelsen för att få besked om man är osäker.

Naturreservat

Naturreservat är den vanligaste skyddsformen och det finns över 2 700 naturreservat runt om i landet där det oftast finns regler som inskränker allemansrätten på något sätt. Reservatet bildas för att det är ett område med stor betydelse för människan, flora, fauna eller är av intresse ur ett geologiskt perspektiv:

* man vill bevara den biologiska mångfalden
* man vill vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
* människans behov av friluftsliv bör ombesörjas
* man vill skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer
* man vill skydda, återställa eller nyskapa livsmiljöer för skyddsvärda arter

Naturreservat kan inrättas av länsstyrelse eller kommun på statlig, kommunal eller enskild mark. Länsstyrelsen är högste förvaltare av naturreservaten oavsett vem som har bildat eller sköter densamma. På Länsstyrelsens uppgift så utövas tillsynen av efterlevnaden av reservatsföreskrifter av en så kallad tillsynsman. Många miljöer är ett resultat av samspel mellan kultur och natur och skötseln bestäms av de mål som satts upp för reservatet. Några exempel på skötsel är bete, slåtter, selektiv avverkning och naturvårdsbränning.
Beroende på syftet med reservatet upprättas regler för såväl markägare som allmänhet. De särskilda regler som gäller för allmänheten kan handla om exempelvis tältning, hundhållning, eldning, ridning och terrängcykling och information om vad som gäller finns på anslagstavlor i anslutning till området. Det brukar också finnas informationsfoldrar, som man kan få från kommunen eller länsstyrelsen. Foldrarna finns oftast också på turistbyråerna. Det brukar även finnas information på respektive kommuns och länsstyrelses hemsida.

Naturminnen

Enstaka särpräglade naturbildningar kan skyddas som naturminne. Det kan till exempel vara märkliga träd, jättegrytor eller flyttblock. Oftast gäller lagskyddet också området närmast runt omkring själva naturminnet. Vid naturminnen brukar gälla ungefär samma regler som i naturreservat. Stora ekar är de vanligaste naturminnena i Sverige. Om man stöter på ett naturminne vet man det genom att det är märkt med en speciell skylt. På den står det ”Naturminne. Fridlyst enligt lag.” Enligt lagen är det kommunerna och länsstyrelsen som fattar beslut om vad som ska vara naturminne.

Strandskyddsområden

Strandskyddets två huvudsakliga uppgifter är
* värna om allemansrätten och friluftslivet, dvs trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv
* bevara land- och vattenområden som är biologiskt värdefulla och däri bevara djur- och växtrikets goda villkor.

Strandskyddet gäller allmänt längs stränderna 100 meter upp på land och lika långt ut i vattnet vid normalt medelvattenstånd. Utmed havskusten är området på land utökat till 300 meter. För vissa större sjöar är området också utökat till 200 eller 300 meter.

Inom strandskyddsområde får inte:
* nya byggnader uppföras
* befintliga byggnader ändras så att de kan tillgodose ett märkbart annat ändamål än vad de ursprungligen varit ämnade att användas till
* grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för bebyggelse som avses i punkterna 1 och 2
* andra anläggningar eller anordningar utföras som hindrar eller avhåller allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha fått färdas fritt eller som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- eller växtarter
* andra åtgärder vidtas som väsentligen försämrar livsvillkoren för djur- och växtarter.

Undantag från dessa förbud kan vara exempelvis byggnader, anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruk, fiske, skogsbruk eller renskötsel och som inte tillgodoser bostadsändamål.

Privatpersoner och företag får inte ”privatisera” stranden inom strandskyddsområdet genom anordningar av olika slag för att hålla folk borta, till exempel från bord och grillplatser för privat bruk. Din hemkommun eller länsstyrelsen kan utfärda regler för allmänheten som innebär begränsningar i allemansrätten.
Man kan också söka dispens från strandskyddsbestämmelserna om det finns särskilda skäl. För dispensärenden utgår en ansökningsavgift som måste vara betald för att ansökan skall prövas. Ta kontakt med Länsstyrelsen för mer information.
Exempel på åtgärder som kräver dispens:

  • rabatter
  • fasta eldstäder
  • bänkar
  • staket
  • flaggstänger
  • dammar
  • friggebodar
  • bryggor
  • vägar
  • grävnings- och schaktningsarbeten utanför hemfridszonen (läs nedan)

Hemfridszonen är ett markområde kring ett boningshus där allemansrätten är utsläckt. Om strandskyddsdispens meddelats för en viss fastighet har också en tomtplatsbestämning skett. I dessa fall är hemfridszonen lika med den bestämda tomtplatsen. (se tomtplatsbestämning) I andra fall varierar hemfridszonen beroende på typen av byggnad, placering och terrängförhållande.

Ett strandskydd kan också upphävas och då vanligtvis i samband med detaljplanläggning. Kommunen ansöker då om detta hos Länsstyrelsen som prövar frågan avgiftsfritt.

Djur- och växtskyddsområden

Ett område som reserveras för att skydda en viss, eller flera, sällsynta och/eller störningskänsliga djur- eller växtarter kallas djur- eller växtskyddsområde. I dessa kan det finnas begränsningar för jakt- och fiskerätt men i övrigt inga restriktioner av allemansrätten. De flesta djurskyddsområdena finns vid kusten eller vid insjöar och har uppkommit för att skydda sjöfåglar under häckningstiden eller för att freda säl och handlar oftast om tillträdesförbud under en viss tid av året. Det är länsstyrelsen eller kommunen som belsutar om ett område skall avsättas.

Kulturminnen

Fornlämningar och andra kulturminnen skyddas av Kulturminneslagen som inleds med orden ”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla.”

Lagen innehåller bestämmelser för:

* Skydd av fornlämningar.
Fasta fornlämningar är följande lämningar efter människors verksamhet under forna tider, som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt övergivna:
1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
3. kors och minnesvårdar,
4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra märkliga byggnader och byggnadsverk,
7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter,
8. skeppsvrak, om minst etthundra år kan antas ha gått sedan skeppet blev vrak.
Fasta fornlämningar är också naturbildningar till vilka ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna liksom lämningar efter äldre folklig kult. Området runt fornminnet skyddas även det med samma bestämmelser. Detta område benämns fornlämningsområde och skall omfatta ett så stort område på marken eller sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Oftast finns speciella regler för allmänheten inom dessa områden vad gäller exempelvis ridning, eldning och tältning.

* Skydd av värdefulla byggnader
En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde .”K-märkt” är ett allmänt använt samlingsbegrepp för sådana byggnader och områden.

* God ortnamnssed
Exempel på detta är att hävdvunna ortnamn inte får ändras utan starka skäl

* Fornfynd
Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som
1. påträffas i eller vid en fast fornlämning och har samband med denna eller
2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara minst etthundra år gamla.
Den som påträffar ett fornfynd, som skall tillfalla eller hembjudas staten, skall snarast anmäla fornfyndet hos Riksantikvarieämbetet, länsstyrelse, länsmuseum eller polismyndighet. Fornfynd som hör till skeppsvrak kan anmälas även till kustbevakningen.

* Kyrkliga kulturminnen
I denna kategori ingår kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser

* Skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål
Äldre svenska och utländska kulturföremål som kan vara av stor betydelse för det nationella kulturarvet, får inte föras ut ur landet utan särskilt tillstånd.

* Återlämnande av olagligt bortförda kulturföremål
Ett kulturföremål som efter den 31 december 1994 olagligt förts bort från en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som finns i Sverige skall på begäran återlämnas till den staten.

* Svenska och utländska kulturföremål
Exempelvis arkeologiska föremål, gammal konst, gamla böcker, grafik, träskulpturer, mm, mm. (Se bilagan till rådets förordning (EEG) nr 3911/92)

Det är länsstyrelsen som har tillsyn över kulturminnesvården i länet och att Riksantikvarieämbetet som har överinseende över kulturminnesvården i landet men även kommunerna har ansvar för vår kulturmiljövård genom plan- och bygglagen. Utöver dessa så har även Miljöbalken betydelse i dessa frågor eftersom det där framkommer hur värdefulla miljöer skall skyddas och vårdas.

Kulturreservat

Unika kulturpräglade landskapsområden (marker, byggnader, anläggningar, spår och lämningar inräknade) kan skyddas som kulturreservat. Kommunen eller länsstyrelsen inrättar dessa med hjälp av miljöbalken och de kan finnas på såväl statlig, kommunal eller enskild mark och omfattas av bestämda föreskrifter. I samband med att området blir ett naturreservat sätts en skötselplan upp som beskriver målen för bevarandet, åtgärder för att uppnå dessa, områdets utvecklingsplan, en verksamhetsplan samt eventuella publikevenemang.
Kulturreservat som skyddsform infördes i miljöbalken i Sverige 1999.
I ett kulturreservat skall man kunna besöka ett landskap där man genom att delta i arrangemang, aktiviteter samt genom att titta på eventuella pågående verksamheter skall kunna få en uppfattning om hur dagens samhälle vuxit fram.
Det vanligaste och äldsta områdena som blivit kulturreservat är präglat av lantbruket. Senare har även tillkommit parker, trädgårdar, bruks- och industrimiljöer samt miljöer som präglats av fiskenäringen, försvarsmakten eller samekulturen.